Följ oss på Instagram

Hej

Long time no see Mr blogg.. Men vi är inte mindre aktiva i skogen numera tvärtom. Men vårt flöde går genom instagram. En microblogg men majoritet bildvisning. på ett enklare sätt att knyta nätverk mellan likasinnade inom jakt och hund så funkar Instagram bättre än en blogg. Bifogar ett svep med bilder från den 1 Aug. Bakom varje bild finns en lite text men den kan du bara läsa om du använder Instagram. Så ladda hem appen och följ oss alla i vår vardag och äventyr med jakt, träning och hundar.

Kram Linus och Sara
Aska Årja Margot Bella

Annonser

Premiärjakt

Sommaren är full fart och med det påbörjad jakt. Den 1 Augusti gick vi ut i natten för att leta grävling och vildsvin. Mycket varmt och hundarna gick bara 1 timme var. Mkt djur igång men inte rätt vilt. En passkytt lyckades iaf skjuta en grävling som Margot fick apportera.

20140802-192127-69687112.jpg

Margot har vart med mycket det senaste och mest för att få positiva upplevelser av jakt, blod och vilt.

20140802-192557-69957027.jpg

Vi drar vi till Jämtland och skogstränar alla hundarna. PS följ oss på Instagram för mer bilder.

20140802-192754-70074788.jpg

Instagram

Nu i värmen händer det inte så mycket. Vi använder Instagram mest för att dokumentera hundarnas vardag. Ladda hem appen och titta på alla bilderna. Vi heter Brunnefjall på Instagram.

Vi fick eftersök inatt på vildsvin. Ett djur som inte hade visat nåt alls skottecken eller lämnat något bevis på platsen. Vi fick spåra med Årja och släppa Aska som sökte ut i en båge och kom till slut ihop med grisflocken. Där blev det ståndskall men Där ett djur lämnat gruppen och gått vidare ca 200 meter och ungefär vid våra bilar låg grisen död. Mycket märkligt eftersök. Man blir aldrig fullärd eller mer klok. Full ödmjukhet fortsättningsvis som alltid.

20140728-094512-35112568.jpg

Margot fick vara med och svansen den gick i ett. Viss respekt men glad och skallade lite grann.

20140728-094840-35320408.jpg

Drömkurs

Ni som känner vet hur ofta jag nämner de vackra gärdesgårdar. Vi har länge pratat om att bygga en gärdesgård eller smålandsstaket eller hage. Kärt barn har många namn. Jag hittade iaf äntligen en kurs att lära sig detta på egen hand och jag skulle alltså få lära mig detta traditionella hantverk.

image

Jag och Ted åkte till djupa småland och till Vetlanda och fick en grundlig kurs med allt ifrån att kapa störar till att koka eller Hetta upp granvidjor. Att sen själv få bygga, tänka och sätta upp 10-15 meter var riktigt kul och mäktigt.

image

Min första vidja på plats och den sitter riktigt hårt nät den svalnat. Gärdesgården skall vara stabil och klara bära en vuxen karl.

image

Jag och Ted kommer köra detta som hobby vid sidan av i liten skala, bara att boka oss vi är billiga och behöver öva.

image

image

image

image

image

Kursen vi gick annordnar Svenska gärdesgårdar och Micke som kursledare. Kursen va kanon.

Ljusskygg som få

Polisen ringer sent en torsdag om påkörd älg. Fick tyvärr ingen olyckplats utmärkt utan trafiken hade vart så tung pga matchcup på marstrand vilket innebär måååånga bilar med ungdomar som kört fort tur och retur till partyön denna helg så bussen som hade kört på älgen hade inte kunnat stanna. Jag ville absolut inte gå där i mörkret och leta olyckplats med eller utan hund. Riktigt farligt. Efter att ha intervjuat busschauffören noga körde jag uteslutsmetoden och kom fram till en plats där fler olyckor skett. Rena Csijobbet och efter ca 100 m hittade jag en liten liten jordbit mitt på vägen samt en stämpel som såg ny ut. Dags för Aska att avgöra.

image

image

Bilarna kommer i rasande fart och när vägen blir tyst jag ser min chans med starka lampor och vilttält tar jag ut Aska och går mot platsen i medvind och får då en mkt mer exakt plats och Aska tänder till som hon brukar på ”rätt plats”. Det kändes rätt. Lös med lampan mot skogen ca 150 bort lyser ett par ögon till, älgen resten sig ur legan och satte av direkt den kom i ljuset.

Hmm en ljusskygg älg kan bli lurigt. Den kan helt klart blivit skrämd av människors lampor eller minnet av bussens lampor gjort sig påmind och skyggar ljusets därefter.

Spårar vidare med Aska och bort från vägen. På ca 300 meter ser jag att pejlen bara visar skog i älgens riktning och då släpps Aska. Upptag på ca 170 m och fast ståndskall på 200 meter. Med tanke på att älgen befann sig nära olycksplatsen och med en lega kändes detta som en skadad älg och avslutet var nära. Själva ansmygningen gick bra tyst och tacksam mot vind, på 30 m tänder jag bösslampan mot himlen sänker den försiktigt men ser inte Aska som verkligen skällt fast älgen. Ljuskäglan hamnar på älgens öron och ögon och älgen drar, liten klump i magen började växa. Inte så lätt som jag trott och i vanlig ordning inget eftersök det andra likt. Älgen drar 800 meter och jag börjar tro att älgen inte är allvarligt skadad. Det blir dock inget toksken utan Aska ställer om varje halvkilometer. Osäkerheten och oron för vägen växer, älgen börjar svänga i en halvcirkel och i värsta fall tillbaka mot olycksplatsen.

image

Nu måste varje detalj sitta dvs vind, lampa och ansmygningen. Denna älgen är jagad och skrämd. Älgen går i sakta mak i hög vass och jag kämpar för att hänga på och de viker tillbaka mot landsvägen och jag måste öka. Befinner mig i ett hav av vass och björnbärsris värsta tänkbara och jag kan inte springa igenom detta hav men väl igenom uppenbarar sig en å för bred för att vada eller hoppa, panik måste tillbaka genom allt igen och orken och pulsen tryter och ökar. Vill så gärna att älgen skall stanna men den ökar mot vägen. Jag forcerar vatten snår och enesnår och kommer till slut ut på vägen helt slut. Har inte vågat titta på på pejlen utan bara löpt. Hör Aska från vägen och ser att det vinklat precis innan vägen vid en å, förhoppningsvis blev älgen skrämd av sin första antagonist dvs trafiken. De står på en öppen äng enl pejlen, har ca 250 dit nu får inget gå fel. Närmar mig ståndskallet men ser inte Aska eller de lamporna hon har fastsatta på sin väst, vågar inte tända lampan och det har nu börjat ljusna. Nu har det gått ca 3 h efter närkontakt. Älgen står just nu i 2 m hög grön vass. Då gör jag något nödvändigt och udda och klättrar det enda trädet på ängen och när stöd och allt känns bra tänds lampan. Aska blinkar till till höger genom snåret och kulfång finns och jag siktar på hals/huvud. Skottet går älgen blir stilla och jag börjar gå dit. Krasar och sprakar galet mycket när jag går i ny vass på en bädd av död torr vass. På 20 meter ser jag ingen älg eller Aska,fattar noll. De rör sig sakta framåt och äntligen når vi en vall. Älgen går lååångsamt och nu ser jag att benet är av men mitt skott var tyvärr inte dödande. Helt otroligt och tung skuldkänsla fyller mitt hjärta. Detta måste avslutas pronto. Hus och inget kulfång motverkar definitivt avslut.

Orken och psyket tryter och en mycket stark olustighets känsla sköljer över mig. Är det värt det jag utsätter min hund för, är det värt den resurs jag satsar. Svaret på frågan är Ja det är det eftersom vårt vilt har inte begärt en väg där de haft sitt stråk i flera hundra år och inte begärt att bli påkörd.

Aska ställer om älgen efter 700 meter och jag går sakta dit. Helt slut både fysiskt och psykist, längtar hem. Fokus på, nu gäller det. Älg och Aska står på samma ställe där jag tidigare skjutit en älg. Vet exakt hur det ser ut och nu har jag äntligen fördel. Klättrar ett brant berg smyger genom gles enefält och kommer fram utan att nån hört eller sett mig. Älgen bakom en gran Aska till höger. Älgen vänder upp och jag tar skottet i stickhålet. Älgen går ner. Första skottet hade tagit i mulen och sista skotten mitt i stickhålet dvs under adamsäpplet bröstbenets början. Benet var av högt på vänster ben efter viltolyckan. Otroligt att den orkar gå så långt. Full med adrenalin säkert.

image

Känslan av att äntligen få träffa min Aska igen är fantastiskt. Eftersöket har vart svårt och fullt med känslor med hopp och förtvivlan. Askas svans vickar till men hon är slut av värmen och klockan är halv fyra. Aska lägger sig i mitt knä och somnar. Klappar henne försiktigt och blir rörd av vår kärlek för varann.

image

Älskar denna hund, hon riskerar dessutom sitt liv gång på gång för min envishet och intresse för jakt och eftersök. Här sitter vi med en älg i soluppgången och ingen av oss kan hålla upp ögonen. Att jag nu har en hund som funkar Börjar bli verklighet, blir stolt över henne, bara att erkänna.

image

Natten har vart tuff, nu åker vi hem o sover medans jaktlaget är väckt och på g. Bra att älgen blir resurs.